men sommarpratare nummer 2, David Hellenius, imponerade inte på mig. Eller jo, han imponerade genom att utan känslor berätta om många svåra upplevelser. Fast den här låten var bra:
och han var rätt sympatisk att lyssna på i vart fall och bara (?) svensk musik, vilket är ett plus i mina öron (dubbelplus för Pierre Isacsson – Då går jag ner i min källare).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar