lördag, april 07, 2012

När våren kommer

längtar jag till Södertälje, till faster Estrid och farbror Claes i deras vita hus med eternitplattor. Efter att gå klädd i pasteller, plocka tussilago och vitsippor, äta glass och åka dragspelsbuss. Äta av gräslöken som just kommer upp. När sommaren kommer saknar jag träskoklappret och Mimmis glada skratt. Alla dagar hon var hos oss. På hösten saknar jag tvättkorgen med äpplen som Faster Estrid och farbror Claes hade med sig upp, de goda äppelåren. Jag saknar långa dagar med hela familjen i lingonskogen. Ostsmörgåsar och saft i termos. När julen närmar sig saknar jag kalvdans och bär från frysen hos Mimmi. Doften som alltid fanns i hennes lägenhet, den som följde henne i alla flyttar. Allt finns kvar, men vara i minnet. Ni fattas mig. Fast jag tror, att vi en dag ses igen. Och jag tror faktiskt att ni är stolta över mig.

3 kommentarer:

  1. Åh, vad fint skrivet! Saknad finns i många hjärtan men också de fina minnena, blev både glad och rörd av din text.

    SvaraRadera
  2. Vad fint skrivet, och Estrid, vilket fint namn!

    SvaraRadera
  3. Det låter som fina minnen. Kanske en text som du kan göra ett scrapbook-kort till?

    SvaraRadera