Opp och ner...

..ner och opp. Så har hela våren varit och sommaren tycks fortsätta på ungefär samma sätt. Det börjar faktiskt bli lite tröttsamt nu (även om det iofs tycks reda upp sig lite grann i alla fall *peppar, peppar, ta i trä*). Nåja, den som lever får fortfarande se (ja, förutsatt att man inte är blind vill säga). Jag är ändå hyfsat nöjd med hur saker och ting utvecklar sig (*peppar, peppar, igen*) - och jag kan ändå ingeting göra, mer än, just det, vänta och se. (Och jag är ju en sådan oerhört tålmodig människa *not*). Vänta och se har för övrigt varit hela terminens mantra - från mig själv och från stackars bästa-K (som måste vara helt utled på mig och mina problem vid det här laget. Stackarn!). Det är förresten lustigt det där med hur jag tar med mig vissa ord och råd från vissa och helt andra från andra människor, tills det blir så lika det man vill höra som det går. (Förhoppningsvis tar jag väl med mig lite eget sunt förnuft och egna erfarenheter också, men ibland är jag inte helt säker ;). Men jag får väl helt enkelt säga tack till Lillasara och bästa-K, även om det inte förefaller så alla gånger så lyssnar jag faktiskt (förvånansvärt ofta) till vad ni säger. (Därmed inte sagt att jag gör som ni säger - men det visste ni nog redan =).

Nej, nu ska jag glädja grannarna (eller kanske motsatsen) med lite flöjtspel (jag har redan spelat lite idag, för att sedan invagga dem i falsk trygghet när jag slutade spela *moahahaha*. Gammal, mager och ond var det ja!)